En egen bula i pannan

Vad har hänt sen sist? Jo en hel del. Det mest dramatiska hände natten efter mitt senaste inlägg. Känsliga läsare varnas. Jag vaknade mitt i natten och fick springa till toaletten. Jag hade fått diarré. Och när jag sitter där börjar jag dessutom att spy. När det slutat går jag tillbaka och lägger mig igen, men efter kanske en timme är det dags igen och jag spyr på backen utanför rummet och fortsätter sedan till toaletten. Efter ytterligare en stund där inne så känner jag mig yr och tänker att jag måste tillbaka till rummet innan jag svimmar. Det sista jag minns är att jag öppnar dörren för att gå ut, sen vaknar jag och ligger raklång på badrumsgolvet med ett ben utanför dörren och med ett värkande huvud mot duschgolvet. Och precis som i en filmscen så för jag handen mot pannan och den punkt där det smärtar mest, för att sedan granska min hand efter eventuella tecken på blod. Men jag ser inget blod så jag kravlar mig ut från badrummet och sätter mig på golvet utanför. Då känner jag att det rinner blod nerför min kind och jag känner mig otroligt hjälplös. Så jag ropar på Julia, Anton, någon, och Julia hör mig så hon kommer till undsättning. Hushållerskan Juana hjälper mig tillbaka till rummet och Julia tvättar såret. Då är klockan kanske tre eller fyra på natten, så vi bestämmer oss för att vänta till morgonen med att tillkalla doktorn. Jag sover alltså några timmar till, Julia fick agera stöd vid mina senare toalettbesök för jag var inte stark nog att gå mer än två meter innan jag behövde sätta mig på huk och vila. Klockan åtta kommer sen alltså doktorn och jag får dropp eftersom jag blivit så uttorkad, och jag får mediciner mot diarrén, Det var troligen någon parasit eller bakterie som gav upphov till det hela. Sedan sov jag i stort sett hela dagen och blev snabbt bättre i magen, utan att spy nåt mer. Men en bula i pannan blev det, och det var första gången jag blivit blåslagen av att ha diarré, förhoppningsvis sista gången också.

Två dagar senare åkte vi till Selva Negra som ligger uppe i bergen och är lite mer av en djungel med kaffeplantage och bananträd. Där hamnade vi på en guidad kaffetur där vi fick smaka kaffe. Jag ska väl ärligt erkänna att jag njöt mer av omgivningen än av kaffet i sig, men det var en väldigt trevlig dag. Jag skulle ha lagt upp bilder på det om det inte varit så att min mobil blev stulen igår. Surt, jo. Vi var till Estelí igår, en bussresa på cirka en och en halv timme, och bara på vägen från bussen och till taxin så hinner mobilen försvinna från min väska. Jag upptäcker det dock inte förrän senare på eftermiddagen för vi var hemma hos ett missionärspar och hälsade på. Men så här i efterhand tänker jag att det måste ha varit då den försvann. Men jaja, det är väl inte så mycket att grubbla på, jag får bara vara försiktigare nästa gång.

Tidigare i veckan var vi på förskolan och bakade tigerkaka. De cirka 30 barnen satte sig på sina små plaststolar för att se på när vi fyra svenskar blandade ihop ingredienserna och skjutsade in formarna i gasugnen. Det är få förunnat att ha en ugn i hemma, så att baka en kaka som vi gjorde är något som många barn aldrig har sett förut. Självklart låg väl en stor del av upplevelsen i att få äta kakan när den var färdig, och jag tror att lärarna var minst lika förtjusta som barnen. Det faktum att det inte är vanligt att ha ugn här fick vi bekräftat på hemresan från Estelí igår. När bussen stannar på vissa ställen så kan det kliva på en drös med försäljare av främst ätbara saker. Både påsar med potatis, tomater och paprika samt färdiga rätter eller snacks av det mer traditionella, lokala slaget. En majspannkaka med ost, bananchips, eller något annat. Men, så igår stötte jag på nåt nytt man kunde köpa; cosa del horno, det vill säga, "sak från ugnen". Som svensk uppfattar man ju detta extremt oprecist och diffust. Något som är tillagat i ugn, det skulle ju kunna vara vad som helst. När damen som sålde kom närmare med den stora baljan hon bar på visade det sig dock vara något som liknade sockerkaka, och så var det mysteriet löst.

Vi åkte också till en utsiktsplats i Matagalpa tidigare i veckan, även det väldigt trevligt. Jag kanske lånar några bilder från de övriga till nästa inlägg, en bild kan ju säga lite mer om hur fint det var.

Det var väl det jag ville ha sagt den här gången, hoppas den första snön där hemma har varit till glädje, något sådant kommer ju inte jag få uppleva på ett tag. Ciao för nu!