Dagen då jorden skakade

Hej igen!
Januari gick fort, februari likaså. Sen försvann mars också på något oförklarligt sätt och nu har jag helt plötsligt bara fyrtio dagar kvar i Nicaragua. Höjdpunkten från februari var kursveckan i Belize med våra klasskompisar där. Vi bodde på en ö som hette San Pedro där vi fick undervisning med inriktning på kulturförståelse och kyrka/församling. Veckan innehöll även strandhäng, kvällar med lekar och umgänge, restaurangbesök och mycket vandra runt på gatorna på turistön. Härliga dagar med andra ord!

Mars blev besöksmånaden, det har bott galet många människor här sista tiden. Första omgången besökare kom i slutet på februari, vår sportlovsvecka. Det var våra kära familjemedlemmar som anlände och jag hade förmånen att få hela min familj på besök. Ankomsten var ganska omtumlande, dels för att deras väskor blivit försenade och skulle komma först två dagar senare, visade det sig, men också för att ett däck pajade på bilen på väg hem från flygplatsen och vi blev stående i mörkret ett tag. Men allt löste sig tillslut och vi kom hem hit välbevarade.

Så fick de då äntligen se hur jag bor här, träffa människor och djur, samt vara med på en gudstjänst i kyrkan vi går till. Sen reste vi runt lite i landet. Vi tillbringade flest dagar på Ometepe, ön med två vulkaner, belägen i Nicaraguasjön. Vita stränder, askstränder, ett vattenfall, vandring runt en lagun och diverse andra äventyr fick vi uppleva! Det var riktigt roligt att få se allt det, och att få göra det med min fina familj som jag bara fått se på Skype sen jag kom hit. Om jag får säga det själv så tycker jag att jag lyckas ganska bra med att få ut familjen på äventyr :)

Nästa storbesök var ett gäng på runt tjugo personer från Bethel School of Supernatural Ministry i Kalifornien, USA. De hade en två-veckors missionsresa till Nicaragua och en av de veckorna bodde de här. Vi fick följa med dem och delta när de gjorde aktiviteter för barn, bad för människor, predikade, gav ord från Gud till människor och vi fick bara hänga med dem också. Vi i vårt team fick agera översättare för bara en av dem kunde spanska. Det var så häftigt att vara med på nära håll när folk blev helade! Jag var med och bad för en tjej som hade haft dålig hörsel på ett öra sedan hon var liten och hon sa att när vi bad för henne så kände hon det som att något lossnade och sen kunde hon höra perfekt! Egentligen borde jag inte vara förvånad, för jag tror ju på en Gud som säger att ingenting är omöjligt för honom. Flera människor blev helade flera olika kvällar och det var fantastiskt att få se och känna den glädje som uppfyllde alla inblandade. Själv blev jag så överväldigad över hur stor Gud är och hur god han är. Och tänk att han vill ha med mitt liv att göra, och med ditt liv :)

Det blev tomt i huset när de åkte för mer än en vecka sedan men det fortsätter hända saker. Idag hände något som jag aldrig varit med om tidigare. Jag, Julia och Anna-Sara hade gått till en sömmerska som ska sy upp några klänningar åt oss och när vi står där vid disken och får måtten uppskrivna så säger plötsligt en av kvinnorna: "kände ni det där? Det skakade." Så här i efterhand så försöker jag intala mig att jag faktiskt kände det, med argumentet att jag inte blev förvånad över det hon sa, men ska jag vara ärlig så kände jag ingenting. Jag hade huvudvärk för tillfället så jag var redan lite i olag. Det känns bara lite surt att missa ett jordskalv när man för en gångs skull är med om ett. Epicentrum var närmare Managua där det var kraftigt nog för att orsaka kaos. Läser just nu att det var 14 skadade och 89 hus förstörda. Det är tydligen ovanligt att det känns ända till Darío, men det var alltså inte särskilt kraftigt här.

Förresten är det riktigt varmt här på dagarna nu när det är sommar och torrperiod. Jag går inga längre sträckor under solen utan paraply. Bästa solskyddet :) So long!

Just det ja! Vi har två kattungar i huset numera. Bosse och Sofia. Sjukt söta och mer eller mindre rumsrena.