Det första jag slogs av när jag kom hem i slutet på maj var hur grönt det är i Sverige på sommaren. I Nicaragua var det just då torrperiod så färgskalan var mer åt det gula hållet. Vi hann med en liten examensceremoni och en avskedsfest innan vi lämnade Nicaragua. Någon gång ska jag åka tillbaka. Tror jag. Om än kanske inte inom den närmsta framtiden. Den är i och för sig ganska oskriven, jag står i ett litet vägval.
Vad tar jag då med mig från mina månader i en hängmatta på andra sidan Atlanten? Nya vänner, nya upplevelser, ett (delvis) nytt språk och nya lärdomar. Bland annat att Gud är mycket större och närmare än man tror. I ett sekulariserat samhälle är det lättare att distansera sig, men Gud distanserar sig inte, oavsett samhälle. Oavsett hur jag känner mig.
En sak fick jag inte med mig från Nicaragua. Jag glömde den. En ask med fina örhängen som jag fick från familjen när jag tog examen för drygt ett år sedan. Som jag har letat ( i tanken) efter dem sen jag kom hem, men utan resultat. När jag sedan letat på alla ställen där jag logiskt sett kunde ha lagt dem insåg jag att de mest troligt befann sig i en annan världsdel, och genom ett mejl fick jag det bekräftat. I säkert förvar i Nicaragua. Om mindre än ett år får jag dem tillbaka, när Nicaragua-teamet kommer hem igen :)
Sammanfattningsvis var det ett väldigt speciellt år och jag är otroligt glad att jag åkte. Kanske blir det ett nytt äventyr nån gång, vem vet :) Här i lägenheten just nu hänger det tvätt på alla tänkbara ställen, så jag avslutar med en bild från vårt hem på andra sidan där det också hängde tvätt överallt. Hejdå! Kramar!
